Betydelsen av Van och Vån i nordiska mytologin

Vaner betyder kärleksgudar och asar betyder ljusgudar:

Man har tolkat van som glänsande eller mörk men med tanke på existensen av kärleksgudinnan Freja och kärleksguden Frej i centrum av dem, verkar van betyda kärlek och vänskap.

वनस् n. vanas desire

वनति{वन्} verb 1 vanati[van] love[erotic]

वनति{वन्} verb 1 vanati[van] wish[erotic]

वनति{वन्} verb 1 vanati[van] desire[erotic]

वनति{वन्} verb 1 vanati[van] like[erotic]

Frey/Friend: Old English freond “one attached to another by feelings of personal regard and preference,” from Proto-Germanic *frijōjands “lover, friend” (source also of Old Norse frændi, Old Danish frynt, Old Frisian friund, Dutch vriend, Middle High German friunt, German Freund, Gothic frijonds “friend”), from PIE *priy-ont-, “loving,” present-participle form of root *pri-(fri) “to love.”

Om namnet asar:

ओष adj. oSa shining

*aus-

Proto-Indo-European root meaning “to shine,” especially of the dawn. It forms all or part of: austral; Australia; Austria; Austro-; Aurora; east; Easter; eastern; eo-; Ostrogoth.

It is the hypothetical source of/evidence for its existence is provided by: Sanskrit usah “dawn;” Greek ēōs “dawn;” Latin Aurora “goddess of dawn,” auster “south wind;” Lithuanian aušra “dawn;” Old English east “east.”

Området av floden Vån i nordiska mytologi är Helsingfors området:

Helsingfors betyder egentligen hel-synke-fors (nersjunken-fors) som en översättning av Vandafloden:

Mytiska floden vån (vånna, vånda) är floden Vanda i Helsingfors:

Det finns en by som heter Vanda nära flodens källa, i det område som nu tillhör staden Riihimäki. Enligt en teori kommer namnet från de finska orden vanan taka, där vana betyder en flodbädd och så betyder Vanda (möjligen ursprungligen “Vanantaa”) en plats bakom en flodbädd.

I så fall syftar namnet Vån på floden vanda (van-ta) i Helsingfors området och det är mytiska Fenrisulvens gap:

Vån (fornvästnordiska Ván, Vón eller Vǫ́n) är en älv i nordisk mytologi. Den nämns i en av flodtulorna i Grímnismál, där den sägs rinna genom människornas värld för att därefter falla ned till Hel (Hel-synke). Enligt Snorre Sturlasson har älven sin upprinnelse i Fenrisulvens gap. Orsaken skulle vara att ulven inte kunde stänga munnen sedan gudarna hade bundit den.