Varifrån kommer namnen Sverige och Sweden?

Gåtan har en enkel lösning:

Eftersom svenskar dyrkade sol-eldens gud, fick de namnet sve[d]ar.

Svensk etymologisk ordbok av Elof Hellquist (2 sveda):

Nyligen har jag sett varianter av ordet sveda/ sve[d]a (bränna) i svensk etymologisk ordbok av Elof Hellquist, som löser gåtan av både namnen Sweden och Sverige, dvs. ordet sveda, som uttalades även svea ligger i grunden av dem.

I så fall betyder de här två namnen “landet av folk som som dyrkar sol-eldguden Ull (glans)”:

Oden säger: “Ulls gunst äger alla gudars den först mig frälsar ur flamman.” (Grímnismál 42)

Nordiska sol-eldgudens senare namn dvs. Ull (glans) son av gudinnan Siv är ett annat namn till gamla Sveda-/Svea-. Saxo nämner att Ollerus (Ull) ersatte Oden som högste gud.

I ett kväde omtalas man avlägger ed vid Ulls “ring” (symbol till solguden):
Wulthus ett ord i silverbibeln som betyder gudomlig strålglans är härlett ur Ull. Ull anses vara en kvarleva av bronsålderns ljus-eld gud. Valborgsmässa är kristenisrade festen of ljus-eld-skogsguden Wulthus (Phul, Ull):

Vul-kan (phul-kana, bål-kana): brandspray

कण m. kaNa spray

Otto Sjögren skriver i Sveriges historia, häfte 7 att “ljusets och livets modergudinna hette hos venederna Siva (Siv), vars namn betyder den ljusa eller vita.”

Han skriver i häfte 9 att “Folket kallade sig svear, vilket namn redan den gamla prosakrönikan och efter henne Laurentius Petri härledde av svedjandet (sveda).”

Götarnas asadyrkan har ersatt den gamla svearnas sol-eldsdyrkan.

Ptolemaios nämner svenskar, samer och finländare i tur och ordning under namnen firasoi (eldgud dyrkare), fauonai (fä-unnai, renskötare) och finnoi (finländare, sumpmarkfolket).

Namnet Ull har även haft liknande berydelse som samernas under eldstaden boende, Sarakka (lapp/trassel gudinnan) som var främst de havande kvinnornas eldgudinna. Både män och kvinnor offrade till henne. Samerna hade henne “alltid på tungan och i hjärtat”. Vars namn kommer av sarrat, fläka sönder senor till trådämnen. Samerna har inspirerats sin gudinnas namn av svenskarnas eldguds (Ulls) namn.

Etymologin av Asken Yggdrasill

Jag tror att den korrekta etymologin av detta namn är:

Ygg: huge

द्रु m. dru tree

शिला f. shilA (syll) top of the pillar supporting a house

tree (n.):

“perennial plant growing from the ground with a self-supporting stem or trunk from which branches grow,” Middle English tre, from Old English treo, treow “tree,” also “timber, wood, beam, log, stake;” from Proto-Germanic *trewam (source also of Old Frisian tre, Old Saxon trio, Old Norse tre, Gothic triu “tree”), from PIE *drew-o-, suffixed variant form of root *deru- “be firm, solid, steadfast,” with specialized senses “wood, tree” and derivatives referring to objects made of wood.

sill (n.):

Middle English sille, from Old English syll “beam, threshold, large timber serving as a foundation of a wall,” from Proto-Germanic *suljo (source also of Old Norse svill, Swedish syll, Danish syld “framework of a building,” Middle Low German sull, Old High German swelli, German Schwelle “sill”), perhaps from PIE root *swel- (3) “post, board” (source also of Greek selma “beam”).

Man har redan trott:

yggdrasill betyder “idegranpelare”, som härleder yggia från *igwja (som betyder “idegransträd”) och drasill från *dher- (som betyder “stöd”).

Idegranen som blev symbol till eld-skog guden Ull (Ask). Ask (aska, egentligen glödande kol) syftar på sol-eldguden Ull: Ask (Ull) och Embla (Jumala/Jubmel) som räknades förfäder till svenskar och samer/finskar.