Det är Lucretia som har blivit Lucia
Lucretia (“gain,” “profit,” “wealth”), död 510 f.Kr., var enligt traditionen en förnäm romersk adelsdam gift med Lucius Tarquinius Collatinus, kusin till Roms siste kung, Tarquinius Superbus.
Lucretia var känd för sin ovanliga skönhet och sin kyskhet. Dessa egenskaper upphetsade den unge Sextus Tarquinius, kung Tarquinius Superbus yngste son, och en natt våldtog han Lucretia i hennes makes frånvaro. Hon berättade sedan vad som hänt för sin make, innan hon tog sitt liv genom att sticka en kniv i sitt hjärta.
Händelsen utlöste en revolt genom Lucius Junius Brutus, där Tarquinius Superbus störtades och kungamakten avskaffades (år 509 f.Kr.) och republiken bildades.
Berättelsen om Lucretia har givit motiv till ett stort antal konstverk och ligger bland annat till grund för William Shakespeares episka dikt Lucretias våldtäkt.
Lucia (som olämpligt jämförts med Lucifer) syftar på Lucretia:
Lucia (latin för ’den lysande’, ’ljusbärerskan’), född cirka 283 i Syrakusa, Sicilien, död 304 i Syrakusa,var jungfru och sedermera martyr och helgon. Hon vördas inom Romersk-katolska, med festdag den 13 december.
Den unga kristna jungfrun Lucia led troligen martyrdöden under kejsar Diocletianus förföljelse. Hon avbildas i den kristna konsten med ett svärd eller en dolk och ett sår i halsen. Hon kan också hålla två ögon på ett fat, vilken åsyftar legenden att hon före sin död rev ut sina ögon och sände dem till sin trolovade. Guds moder gav henne dock ett par nya och ännu vackrare ögon. Som attribut har hon därutöver en palmkvist och en oljelampa eller ett ljus i handen.
Enligt kyrkliga brättelser föddes Lucia i en rik familj i Syrakusa på Sicilien, under romartiden, cirka 283 e.Kr. Hon var dotter till en grekisk mor vid namn Eutychia och en romersk patricier. Hennes far dog emellertid när hon var fem år gammal och hon blev uppfostrad av sin mor.
Redan som liten skall hon ha avlagt kyskhetslöfte, något som var kontroversiellt eftersom kristendomen ännu inte blivit accepterad. När hon blev äldre lovade modern bort henne. Hon lyckades försena förlovningen och bad till Gud att han skulle hjälpa henne. Då blev hennes mor sjuk i blödarsjuka som ingen lyckades bota. Lucia övertalade därför modern att vallfärda till Catania och helgonet Agatas grav. När de kom fram skall Agata ha uppenbarat sig för Lucia och sagt “Varför ber du mig om något du själv kan ge din moder? Din tro har botat henne!” Modern blev frisk, och lovade Lucia att inte gifta bort henne till någon man. Hemgiften skänkte hon istället till behövande på Sicilien. Friaren kände sig kränkt och angav henne för ståthållaren till kejsar Diocletianus, som förföljde de kristna. Lucia blev arresterad och torterad men förlorade inte sin tro på Gud. Hon dömdes till att bli glädjeflicka på en bordell. Hon uppges då ha sagt att då hon inte gav sig frivilligt skulle hennes kyskhet vara dubbelt värd. När hon skulle åka genom staden till bordellen efter ett spann oxar, frös spannet fast i marken och gick inte att rubba. De hällde då kokande olja på henne men hon blev inte skadad. I sin desperation körde någon ett svärd genom halsen på henne men inte heller då dog hon. Hon levde ända tills någon kom för att ge henne den sista smörjelsen.