Gulveigs -och Mimers namn kommer från samiska myter

Namnet på Gul-veig kunde syfta på samernas [Giedde-gæsj] Galggo-[vig] (heliga fältkantens gumma) som troddes vara klok och man vände sig till i svår nöd och som bodde i utkanten av det fält på vilket kåtan stod.

Även kunde på samma roll havande Mimers namn -och myt komma från samiska ritualer eftersom guda namnet” Mailmen radien” betydde “världens rådare”.

Både Gulveig och Mimer har varit bytte mellan vanerna och asarna. I så fall kan man gämföra vanernas namn svenskar och samer och asarnas med götar. Helt enkelt har vanernas namn (vänner) kopplats med Ptolemaos favonae (ren skötare, samer) och Firasoi (svenskar). Det har germanska gud -och gudinna namnen Frej (vän) och Freja (väninna) varit i bakgrunden till namnet vaner. Då har det mytiska kriget mellan vaner och asar syftat på konflikten mellan götar i söder och svenskar och under deras styrande samer i norr.

Om Gullveig:

(Malin kim, Kulturminnet)

Gullveig är en mystisk och svårtolkad person i den nordiska mytologin. Hon omnämns endast i Völuspá (Valans spådom) i den poetiska Eddan, där hon förekommer i en gåtfull strof. Sierskan som utgör diktens berättarröst minns där ”den första fejden i världen, när man späckade Gullveig med spjut och brände henne i Högs hall”. Det framgår att att Gullveig blev ”trefalt bränd” och ”trefalt återfödd”.

Diktens hänvisning till den första fejden i världen syftar på kriget mellan asar och vaner. Kriget utlöstes av att Gullveig, som tillhörde vanernas ätt, nästlade sig in bland asarna och skapade osämja. Asarna upptäckte vad som försiggick och försökte göra sig av med henne genom att spetsa henne med spjut och bränna henne på bål. Hon visade sig dock förbluffande motståndskraftig och återuppstod, som sierskan beskriver, inte mindre än tre gånger.

Under namnet Heid [Giedde, fältkantens gudinna] fortsatte hon sedan att verka som trollkvinna och spred fördärv med sin svartkonst. Vanerna, å sin sida, upprördes över asarnas behandling av Gullveig och krävde kompensation. När de båda gudaätterna möttes för att förhandla utbröt strid; det första kriget började rasa.

Om Mimer:

Mimer är en jätte i nordisk mytologi som bevakar Mimers brunn, vilken är vishetens källa belägen vid världsträdet Yggdrasils (ibland kallat just “Mimers träd”) fot.[1] Trädet har tre rötter och Mimers brunn ligger under den rot som leder till Jotunheim — frostjättarnas värld. Den som drack ur Mimers brunn kunde se och höra allt som hade hänt och allt som skulle ske. Mimer, som drack varje dag, var därför mycket kunnig i vad som hände i världen. Oden offrade sitt ena, långtseende öga för att få del av Mimers visdom.

Oden vid Mimers halshuggna lik

Enligt vissa källor var det dock genom munnen på den halshuggne jätten som Oden fick sin kunskap.

Efter kriget mellan gudasläktena vanerna och asarna bytte de vise män med varandra. Vanerna skickade Njord och Frej som gisslan medan asarna å sin sida skickade Mimer. Efter ett tag började vanerna misstänka att asarna hade svikit dem vid bytet av männen. Vanerna halshögg då Mimer och sände huvudet till asarna. Oden tog huvudet och smorde det med örter som hindrade det från att ruttna, kvad trollsånger över det och ställde genom sina hemliga konster så till, att det talade med honom och uppenbarade för honom många fördolda ting och gav råd då han behövde. Om detta har det berättats i Ynglingasagan.